Desperata försök

Vad gör man inte som tidningsmakare för att försöka öka försäljningen av sin tidning? Vissa tidningar erbjuder dvd-filmer, parfymer, tygpåsar (med tidningens logotyp på) och picknickfiltar. Andra försöker helt enkelt pimpa omslaget så att det lockar mer. En del tidningar är helt enkelt ute och cyklar. Vissa titlar ska inte se ut som om de riktar sig till killar mellan 15 och 25 år. Som i det här fallet, sälja yoga på tema sexighet, vet inte om det är så klokt. Känns mer sexig stretching än yoga.

Bloggen Designing Magazines tycker att det ser ut som en korsning mellan killtidningen Maxim och Yogajournal och jag är beredd att hålla med. 

     

Oemotståndliga kläder

Tvättstugan kan tydligen ge relationsproblem på fler än ett sätt.

Syftningsfel

Rubrik som ”Värmen ger nödslakt” (dagens svd.se) i kombination med en bild på en bonde sittandes i ett kornfält vete fan om det är så bra. Syftningarna går i sär, min fru tolkar det som om det är nödslakt på bonden medan jag själv tolkar det som om det är nödslakt på grödan. Hur nödslaktar man gröda i så fall? Kanske är det möjligt i en vegetariansvärld annars borde det väl bli nödskörd.

Motstridigt

”Allt om gaysex” det är en av dagens rubriker på aftonbladet.se. Den här veckan är det Pridefestivalen och för att vara politiskt korrekta verkar det som om tidningar och tv i allmänhet gör allt för att pressa ur allt nyhetsvärde som finns i festivalen (se den här dåliga kombinationen). Men att frossa i gaysex vet jag inte om det är så stort nyhetsvärde i eller om det är just för att försöka visa att man minsann är jämlik när det kommer till jämställdhetsfrågor.

Artikeln precis under har rubriken ”Attack mot två män efter kyss” och är ett av flera hatbrott mot homosexuella. Attacken skedde i Tantolunden i Stockholm, där just Pridefestivalen har sitt näste. 

Frågan är vad Aftonbladet vill uppnå med sin fruktansvärt dåliga nyhetspresentation på webben? Varför i hela friden lägger man artikeln om hatbrott mot homosexuella under en stor artikel om gaysex där man får veta vad som är bra, hur man gör och vad som är hett? Detta när man blir överfallen och knivhuggen för några kyssar i en park.

Folk är inte riktigt kloka

SVT:s och Rapports nyhetsankare Rikard Palm återvände från semestern och hade under tiden låtit en mustasch växa ut. Så vid gårdagens 18-sändning av Rapport testade han sin nya look. Men efter kraftiga reaktioner från tittare, där bland annat en kvinna hade sagt ”ta bort den där Hitler-mustaschen”, tvingades han mer eller mindre att raka bort den.

Jag tycker att det för jävligt. Att man som person inte får ha en välansad mustasch utan att folk ska ringa in och klaga. Vad är det för fel på folk? Skulle hans utseende påverka nyheterna eller tittarnas uppfattning av det som sker runt om i världen? Blir han ett sämre nyhetsankare för att han har en mustasch? Nej, folk är inte riktigt kloka.

”Allt om göra barn”

Tidningen ”Making Babies”  tar upp frågor som rör vägen mot föräldraskap. En liten ”så gör du”-guide helt enkelt. Jag vet, det är en märklig titel. De själva anser att det är ”Din ultimata guide om fertilitet och om att bli gravid”. Kanske något för Bonnier, varför inte ”Allt om göra barn”?

Korkade män

Man kan ju tycka att kvällstidningar och andra tidningar som inriktar sig mestadels på sensationsjournalistik med skvaller i spetsen ska ha de mest pinsamma lösningar när det kommer till ordvitsar i rubriker och smålustiga bildval. Sportsidorna/bilagorna och nöjessidorna brukar vara en fest i ”skitnödiga” lösningar men det kanske är för att dessa redaktioners uppfattning om den presumtiva läsaren är att det är en person som inte förstår bättre.

Är det inte så att den gemena uppfattningen, om en sportnörd eller en tuggummituggande tjej med skvaller som intresse, är att dessa personer varken är intellektuella eller intelligenta. Kraven på reportrarna som skriver dessa artiklar kanske inte heller är så höga. Borde det inte vara så att man som skribent eller reporter ska kunna indentifiera sig med läsaren och på så sätt skriva på ett sätt som tilltalar läsaren. Men är det verkligen så? Medan de med en mer seriös inriktning som till exempel affärstidningar och dagstidningarnas ekonomisidor ska vara mer förnuftiga och förtroendeingivande. Men icke, inte enligt deras webbupplagor i alla fall.

Min erfarenhet av ekonomijournalister är att de vanligtvis är ekonomer med intresse av att skriva men att det självklart finns journalister med intresse av ekonomi. Men varför är det då så att dessa tidningar har de mest pinsamma lösningarna när det kommer till den visuella retoriken? Högutbildade som de är. Borde de inte kunna bättre? Eller är det en genusfråga? De flesta som jobbar på dessa tidningar är män. De flesta läsarna är män och med någon form av chefsbefattning. Alla vet ju att de flesta chefer är män (i alla fall enligt medierna). Är det så att dessa personer inte är så intelligenta som man tror? Både de som gör tidningarna och de som läser dem. Eller har de bara en så kallad ”gubbhumor” eller ”göteborgshumor” som den också kan kallas? Är män korkade helt enkelt?

Inte alla såklart, man ska inte generalisera. Det finns uppenbarligen män som inte tycker om att läsa om varken ekonomi eller sport. Men det verkar oroväckande att människor som sitter på viktiga poster i samhället och fattar beslut som är av stor vikt (för de flesta i landet) inte är smartare än ett litet barn.

Några exempel på detta: Dagens sämsta står E24 för.

Affärsvärlden Både ordlekar och bildmontage är populära inslag.

 

E24 Bildmontage. (Man blir förtvivlad som läsare.)

 

Veckans Affärer Ordlek. Fel och fult men ända på ett relativt snyggt sätt.

Va fan

Morgonens svep över allehanda nyhetssajter brukar leda till att man ständigt förvånas över den dåliga bildjournalistiken eller sättet som nyheterna presenteras på. Kombination bild—rubrik brukar vara så idéfattiga att jag nästan skäms över mitt yrkesval. Lite kreativitet skulle inte skada och läsarna är inte så dumma som de tydligen måste tycka på de olika redaktionerna. Eller vad sägs om detta (Affärsvärldens webb presentera Volvos kvartalsrapport):

Dessa ordlekar i rubrikerna som tycks vara omåttligt populära står mig upp i halsen. 
”Gubbhumor” som min fru skulle ha sagt.

TV och deras berättarspråk är inte mycket bättre. Hur ofta får man inte se hur en person kommer in på sitt kontor och låtsas arbeta medan berättarrösten berättar om den eventuella nyheten? Pinsamt.

Som journalist och förflutet som bildredaktör samt sidmakare på alla möjliga tidningar har jag en stor förkärlek till tidningar och följaktligen journalistik. Min fru kallar mig även för informationsmissbrukare för jag läser allt och synar det ner till minsta spärrning. Jag är allmänt nördig när det kommer till sånt. Som ett ytterligare bevis på detta är jag, sedan 1,5 år tillbaka, forskarstudent vid Mittuniversitetet där jag fördjupar mig mer i tidningar och deras kommunikation med läsarna. Men i och med att mitt doktorerande går i snigelfart, då jag jobbar heltid och har barn, så tar mina studier jättelång tid och får helt enkelt ta den tid det tar.

Men jag fortsätter kampen mot den dåliga bildjournalistiken och designretoriken i de svenska tidningarna.

Chuck Norris fightas igen

Företaget Gameloft ska göra ett mobilspel som ska ha den geniala titeln – ”Chuck Norris: Bring on the Pain”. I spelet ska Chuck Norris slåss mot legedariska kommunister som Fidel Castro och Kim Jong-Il. Spännande värre.

Rick & Steve

”RICK & STEVE – THE HAPPIEST GAY COUPLE IN ALL THE WORLD”, slå på kanal5 ikväll kl 22.00 och beskåda. Jag vet att jag kommer göra det. Förhandskika på kvällens avsnitt